Gästbok

Du är helt anonym när du skriver i Gästboken.
Email adressen är nödvändig för att du ska kunna posta inlägg, för att undvika spam. Din emailadress syns INTE.

Alla kommentarer och texter läses och godkänns innan publicering. Kränkande och direkta namngivna  påhopp  godkänns inte i gästboken.

56 thoughts on “Gästbok”

  1. Ligger i skilsmässa med en psykopat. Han har, förutom att han har stulit 7 år av mitt liv,, stulit flera hundra tusen av mina sparpengar. Han är spelmissbrukare och dricker för mycket. Nu är det vårdnadstvist om sonen. Det är tufft och jag saknar min son de dagar han är hos pappa. Förutom det förhalar exet husförsäljning och han bor kvar i huset och jag betalar på lånen. Han ska se till att jag inte får mig en enda pinal i kommande flytt. I stora hela gör han mitt liv till ett helvete. Vad gör man? Advokaten går bet och socialförvaltningen låter sig manipuleras.

    Maria

  2. Jag har levt med en psykopat i 8 år. Sedan 2 år bor vi på var sitt håll. Jag har inte kunnat bryta kontakten helt än, så nu ska jag flytta till en annan stad för att komma ifrån honom. Det sker inom några få veckor och då satsar jag på att helt bryta all kontakt. Saken är den att jag mår så dåligt av allt lidande han åsamkat mig. Jag känner mig hämndlysten och är på god väg att avslöja/förråda honom. Det är ju inte alls bra eftersom han har ett mycket svart förflutet som jag fått kännedom om. Det skulle kunna förstöra hans framtid för alltid. Jag bär nämligen på mörka hemligheter om honom men snart brister det för mig så jag lämnar ut information till andra. Orkar inte ha det inom mig längre. Vad ska jag göra? Jag har ångest varje dag och ser fram emot den totala brytningen som jag hoppas att jag ska klara av.

  3. Hej!

    Kan man bli medlem på denna sida?
    Vilka är det som driver sidan? Går det att lita på att min information behandlas korrekt?

    Med vänlig hälsning
    utsatt

  4. Jag har levt med en man som jag nu har barn med som visar många och tydliga tecken på psykopati. Jag tog steget att lämna honom och det kändes bra, men han är kvar i mitt liv, eftersom vi har barn. Jag undrar om det finns någonstans man kan hitta andra i liknande situationer att prata med, folk runt omkring förstår mig inte riktigt, vissa vet inget, vissa har psykopaten lyckats att charma. Känns väldigt ensamt.

    1. Hej jag är i samma sits har barn med min man som är sociopat! Har nu ansölt om skilsmässa men han drar ut på den som f*n
      Finns det någon stödgrupp man skulle kunna gå i? Då det är väldigt svårt för omvärlden att förstå min situation då min man är väldigt charmig med taletsgåva

  5. Hej. Det är först för några dagar sen som jag förstod att min mamma är psykopat. Jag bläddrade på Aftonbladets app där det kom upp en artikel med rubriken ”jag önskar min mamma vore död, 20 kännetecken på att någon är psykopat”. Av nyfikenhet läste jag denna och då föll alla pusselbitarna av min trasiga kaotiska barndom på plats. Jag har alltid känt att mamma inte älskat oss, mig och mina 2 bröder varav min lillebrors pappa är hon i samboskap med fortfarande. Hon har aldrig tagit på oss, kramat om oss eller sagt att hon älskat oss. Aldrig berömt vårt skolarbete eller sagt att vi varit duktiga. Mamma och pappa skildes när jag var 1 år gammal. Sen dess gjorde mamma allt för att vi inte skulle få träffa pappa. En rättegång ägde rum och pappa fick laglig rätt att träffa oss på helgerna. Mamma försökte alltid komma på undanflykter till att pappa inte kunde hämta oss och de helger vi åkte dit fick hon oss att känna skam och skuldkänslor över hur vi kunde åka till den hemska människan som gjort henne så illa. När jag och min storebror kom hem från pappa var vi mindre värda i hennes ögon. Vi fick ofta skäll och fick ofta sitta på rummet utan anledning bara för att hon var arg för att vi hade varit där och vi skulle straffas. Vår lillebror fick istället särbehandling och blev bortskämd och fick belöningar. Allt för att vi skulle må så dåligt det bara gick av att träffa pappa. När jag var 12 orkade jag inte mer. Då bröt jag ihop och bara grät, efter det ville jag inte träffa pappa mer för jag orkade inte med all psykisk misshandel det innebar att åka dit. Jag hade en del kompisar i skolan. Dock fick jag aldrig ta hem dem och jag fick aldrig hälsa på dem. De få jag lyckades ta hem tog jag hem en gång och aldrig mer för efter den gången så hade de gjort något i mammas ögon som var helt fel och de var dumma i huvudet. Vi bodde en bra vit ut på landet så där var jag ganska låst. Det var bara bussen till och från skolan som gick och skjuts fick jag sällan någonstans. Jag hade några kortare förhållanden men mamma dömde ut dessa killar ganska snabbt bara genom att se en bild så visste hon att de var dumma i huvudet. Hon klagade mycket på mitt utseende, antingen var jag för smal eller så gjorde hon narr av mig för att jag en bula på magen. Detta ledde till att jag fick ätstörningar och ett konstant missnöje med mig själv. Allt jag åt var fel och tränade jag så var det fel. Min lillebror är homosexuell och när mamma fick veta detta så satt hon och grät på hans sänkant och bad han bli normal för hur skulle det se ut om folk fick veta det. Hon sa även till han att han borde åka till en ö och skjutas. Hon blev ofta arg för konstiga saker och ibland blev hon arg för dem flera dagar senare efter att dem hade hänt. Man gick alltid på tårn hemma för man vsr rädd göf mästa utbrott. Hon äter även starka smärtstillande tablettef fastän det inte finns någon egentlig diagnos på att eller varför hon skulle ha ont. Vi har flyttat fler gånger under min uppväxt för att mamma bråkat så mycket med grannarna att vi inte kunnat bo kvar. Hon har alltid fått för sig att folk vill henne illa och hon ska minsann visa att ingen trampar på henne. När jag var 22 träffade jag min nuvarande pojkvän. När mamma såg att jag var lycklig med han skulle hon givetvis förstöra det. Så hon stängde in mig på ett rum som jag inte kunde komma ut ur förens hon under en lång stund försökt övertala mig och få mig att tro att han var en hemsk farlig människa som hon försökte rädda mig ifrån. Jag grät under hela tiden över hur hon kunde dels frihetsberöva mig på det sättet och dels ljuga så mycket bara för att få mig att bryta upp med någon jag älskade. Det var sista gången jag pratade med mamma. Min pojkvän kom och hämtade mig några dagar senare. Detta var för 3 år sen. Efter detta tog hon mig till rättegång för att hon tyckte att jag skulle betala en resa som hon hade gett mig. Detta vann hon då jag inte kunde bevisa att jag fått resan. Detta är bara det värsta jag har blivit utsatt för. Hon har även utsatt både min storebror och min lillebror för vidriga saker. Även min styvpappa som hon har tryckt ner under hela min uppväxt som jag kan minnas. Kastat saker efter han, kallat han för kränkande skämsord dagligen och en gång kränkte hon han så mycket så han bröt ihop och var påväg ut i skogen för att ta livet av sig. Tur nog stoppades han innan. Hon har alltid pratat nervärderande om alla människor hon pratat om. Mormor, moster, släkt eller bekanta spelade ingen roll, alla var dåliga eller gjorde fel på något sätt. För 2 år sen tog jag kontakt med min pappa igen. Vi har en bra relation nu men den är skadad av de 10 åren vi förlorat på grund av mamma. Jag mår jättedåligt över att jag valde bort pappa och han mår dåligt över att han inte kämpade mer för oss. Nu har jag inte pratat med mamma alls på 2,5 år. Jag har en dotter som är 1 år som hon inte har träffat. Jag vill inte att hon ska träffa henne heller, och jag bävar för den dagen som jag ska behöva förklara för henne vem hennes mormor är. Jag hoppas någon får lite hjälp att denna lite röriga historia. Men det finns för mycket att berätta för att få ordning i den.

  6. Hej!
    Vill bara komma med några tröstens ord till alla drabbade.
    Då jag själv råkat ut för flera psykopater och patologiska narcissister, har jag länge försökt varna mina medmänniskor för den sortens människor – men utan framgång. Det ligger i sakens natur att man blir misstrodd och sedd som lite smått galen, så fort man nämner att man träffat på en psykopat.
    Ingen som inte själv råkat ut eller lärt känna en psykopat tror att han eller hon själv skulle kunna bli lurad.
    Så efter åratals ansträngningar fick jag se mig besegrad.
    Men jag gav inte upp, utan tänkte att om jag inte kunde förhindra att fler råkade ut, så kunde jag åtminstone försöka hjälpa dem som redan råkat ut, och – precis som jag – möter oförståelse och tvivel hos våra medmänniskor. Så jag startade en grupp för offer och drabbade som råkat ut för psykopater eller patologiska narcissister … och det visade sig äntligen ge resultat.
    Tillsammans med andra drabbade kan man äntligen finna förståelse, trygghet, styrka och framtidshopp. Man kan lära av varandra, och bli mycket mer intuitiv för att snabbare känna igen en psykopat när man stöter på en. Och man kan tillsammans lära sig hur man kan undvika dem, hålla dem på avstånd och motstå dem.
    Tyvärr visade det sig mycket snabbt att en sådan grupp var mumma för personlighetsstörda – som nästlade sig in i gruppen och försökte skörda nya offer.
    Jag tvingades till hårda åtgärder för att förhindra att psykopater kunde ta sig in i gruppen och charma folk som redan mådde mycket dåligt. Alla i gruppen fick hjälpas åt och tillsammans blev vi starka, men …
    Det blev en tuff kamp, och varenda ny medlem granskades under lupp, så att säga. Arbetet med detta blev till slut mycket betungande och allt detektivarbete tog ut sin rätt. Att ensam kunna fortsätta med detta blev inte möjligt, särskilt när gruppen växte och över hundra personer hade gått med.
    Ingen annan tycktes heller orka hjälpa mig med uppgiften, då det krävs massor av den som ska göra något sådant.
    Ideellt engagemang, intresse, kunskaper, intuition, ett glatt humör, lyhördhet, tålamod, gott om empati, tid i massor, medkänsla, uthållighet, optimism, ett visst mått av envishet, datakunskaper och en aldrig sinande tro på att vi kan lyckas om vi hjälps åt.
    Idag är gruppen så gott som stängd för nya medlemmar, men vi som är kvar försöker arbeta på ett nytt sätt – för att sprida kunskap och fånga in folk i vår närhet.
    Och min uppfattning är att det går – det går verkligen att ta sig ur skruvstädsgreppet från en psykopat eller patologisk narcissist, återkomma till livet och – under över alla under – få tillbaka sitt liv … till och med ett bättre liv än förut, där man är starkare, mer skarpögd och mycket lyckligare.
    Det är alltså bevisat; tillsammans kan man förflytta berg! Och även en ensam person kan uträtta mirakler!
    Tusen kramar och massor av uppmuntran till alla er som tänker lämna en outhärdlig situation, eller som klarat sig ur en, eller som i nuet har svårt att undkomma en psykopat på annat sätt, genom exempelvis arbete, livssituation, etc!
    Det går – och det är värt allt! Och du är värd bättre! Du duger precis som du är!
    ”En vanlig medmänniska.”

  7. Hej
    Vem är jag, vem är han. Vems ögon ser jag med när jag ser mig själv i spegeln?
    Vi levde i ett bra äktenskap, men sedan, efter flera år, hände något… har inte en aning vad det var som startade allt detta.
    Han har aldrig skrikigt åt mig, slagit mig eller ens svurit, är jag galen?
    Jag bröt ihop efter vår skilsmässa, det gick så långt att jag hamnade på psyket i 8 veckor. Vi skilde oss och jag fann en annan, då började förföljelsen, sms, telefon, mejl. Hans svartsjuka blev hanterbar, han krävde kontroll i alla lägen, mot mig och hur min relation mot barnen skulle vara. Var det uppgjort en tid och jag var försenad vågade jag inte ringa och berätta sanningen, ljög om trafikstockning, då ringer han polis och kollade trafikhändelser. Sen skulle jag straffas. Fick inte hämta barnen, åkte hem, ringer telefonen där han sarkastiskt frågar vart jag är?!! Hämta barnen nu!
    Kan inte berätta allt, men till slut lade jag in mig på psyk, där eskalerade det. Hur han kunde sitta tyst i besöksrummet och bara stirra ut i luften, sedan innan han gick säga, du har ingen, du har bara mig.
    Barnen fick jag träffa endast om jag var snäll. Han berättade för läkare om vem jag var, hur jag var, letade efter diagnoser. Jag var helt övertygad om att jag var psykiskt sjuk, sa ja till allt, jag älskade honom, avgudade honom. Han sa att jag var bipolär, maniskt strödde pengar om mig. Jag gick på socialbidrag, inga pengar. Han hämtade mig på permissionerna och körde runt till affärer och gav mig pengar. Efter att jag kom hem till min bostad började det år av rent helvete! Varje fredag skulle vi ”älska”. Kl 20 varje fredag gick han in i mitt sovrum lade sig på sängen och ropade, färdig…. Sen var det bara att gå in och utföra oralsex, gick det bra, annars en gång till och till och till.
    Utåt sa jag ingenting, åt mina tabletter, för något jag inte hade, vågade aldrig vara helt ensam. Var jag bortrest kunde jag komma hem och foton var stulna och de som var kvar var jag utklippt. Möbler stulna eller trasiga. Hur kom han in, barnen…
    Gick jag för långsamt…
    Varför tycker jag inte om sex…. Detta är normalt jag har en sexdrift.
    Det är det enda jag begär…
    Varje gång han ringde, sms eller skrev en mejl bröt jag ihop.
    När barnen blev gamla nog lärde han dom hur man ”handskas” med mamma, skriv upp allt, kläder hon bär, vad hon säger, när hon lagar mat, vilken mat lagar hon….
    Ni förstår barn, mamma har dåliga gener och dom vill vi inte ska föras vidare…. Mamma lider av en mental sjukdom och är farlig, lita inte på henne.
    Än idag, fast han är gift kommer det påminnelser från honom. Anmälningar till soc. Socialen tror mig inte bara för att jag aldrig har polisanmält honom, alla lögner jag sa för att skydda mig vänds emot mig, dom tror på ”den” sanningen. Till barnen säger han att han bara vill att vi ska träffas, umgås..
    Vem är jag?
    Har jag en psykopat för livet eller är han normal?

    1. Svar till Lotta Henrysson
      Nej han är inte normal, han är en psykopat. Det är bra att ni inte lever ihop längre
      Du behöver prata ut om allt det här som har hänt. Försök få fram bevis, dom kan säkert hjälpa till. Kontakta kvinnofridslinjen, dom bör kunna hjälpa dig. Visa allt du skrivit, visa den här sidan, dom måste kunna förstå. Och försök hitta bevis. Det här att han bett barnen skriva ner saker. Om du har en ljudinspelare och pratar med dem om det kommer du kunna få bevis, och gör likadant med så mycket annat det går. Dokumentera och spara. Se till att han inte märker någonting alls.
      Berätta för dem på Kvinnofridslinjen eller den person du träffar om det här med medicinerna och hur han ljugit för läkare. Det måste ställas nya diagnoser så ser dom vad som är sant. Träffa helt nya läkare, berätta inte för dem om tidigare besök allt, låt det vara helt tomt, låt dem inte få del i gamla journaler, om dom frågar om tidigare besök säg bara att nej jag har inte träffat någon si och så. Ny läkare, ny journal. Men vet du jag tror inte ens du behöver någon medicin alls. Du skriver att du lades in 8 veckor efter er skilsmässa. Därför att man blir naturligtvis ledsen, det är fullt naturligt. Innan hade du inte några mediciner. Vet du den bästa medicinen är naturen och att leva ett hälsosamt liv. Därifrån kommer så mycket bra. Man ska leva så hälsosamt det går och sen kommer det så mycket bra därifrån. Men mediciner däremot det är kemikalier, det bryter ner. Jag tror det är därför allt hände. Mediciner ska man nog inte ha. Kära du jag hoppas han inte har nycklar dit till din bostad, du kanske kan byta ut låset? Sätt in övervakningsutrustning, det finns billigt på internet att köpa. Se till att du är i säkerhet. Ta hand om dig så att du mår bra. Omge dig med människor som verkligen sedan länge tidigare bevisat är goda bra människor som verkligen vill Väl. Annars är det bättre att vara helt ensam. Själv är bäste dräng finns det något som heter också. Inte utlämna sig till någon annans väl och ve. Även här är Kvinnofridslinjen bra, be att du får stödpersoner som finns där för dig. Du måste prata ut och rensa bort allt som varit. Du måste vara bland bra människor som vill dig väl. Du måste se till att må bra.
      Alla kan göra misstag. Goda människor tror det bästa om andra för som man känner sig själv känner man andra. Det som hänt har definierat att du är den bästa personen av er två. Lär dig att se hur ynklig, patetisk och dålig han är för det är man om man har gjort det han gjort. Däremot – säg inte det direkt till honom. Såna ska man bara visa upp en yta för som att, ja som det regnar, ingenting speciellt. Men dom är så lättsårade, lättkränkta såna där, dom är läskiga. Man ska inte ha med såna att göra det är väl det man kan summera det till. Inte i ord, tanke eller handling, inte ha med att göra. Det är som att ta i smuts, det blir bara värre ju mer man grottar ner sig. Någonting som är defekt, som inte fungerar, det är så en psykopat är. Dysfunktíon. Det finns ingenting mer att säga. Undvik, bara undvik. Alla har vi otur i livet någon gång. Alla råkar ut för saker. Är det inte det så är det det. Det kanske inte är en tröst men ändå, ja saker händer. Men livet kan vara väldigt bra också. Nu har du chansen att vända allt det här. Vänd tyget utochin, vänd på sidan, bort med smutsen. Byt blad helt och hållet. Se till att han inte kommer och stör bara. Inte bli avbruten och komma av sig mer. Bara gå din väg rakt fram. Hjälpen från Kvinnofridslinjen igen, och en stödperson som kan finnas där om man behöver någon. Om han ringer, ring dem och berätta det. Förresten, det här med barnen, kanske de kan hjälpa till att administrera när du ska träffa dem att det kan vara de som lämnar och hämtar, så slipper du se honom alls? Eller någon vän/ anhörig? För det är just det att se honom, höras av. Nej inte det. Nu har allt gått vidare, nu måste såren läka. Låt det gå år för år bara, till slut kommer du vara stark igen. Du kommer känna dig glad och allt känns bra igen. Och dina barn kommer förstå vem som talar sanning, en dag kommer dom veta det, oroa dig inte.
      Allt kommer bli bra igen.
      // Alexandra, också haft en psykopat

  8. Vid fyllda 60 ska jag börja leva MITT liv. Utfattig, vilse och helt utan familj eller vänner. Kanske liten rädd för att inte fungera tillräckligt bra i det sociala livet. Fortfarande arg på den psykopat som ödelade mitt liv och min hälsa, men också på mig själv för att jag inte lämnade situationen den gången när jag var 18. Ett helt liv borta! Men jag vet vad som behöver göras så det är bara att ta sig i kragen, minut för minut.
    Vill bara förmedla följande till alla som drabbats av psykopatens handlingar;
    Om du tror att du förtjänar uselt bemötande så GLÖM det.
    Du är värdefull precis som du är, och förtjänar inget annat än att få en chans att bli precis så stark och bra som du bara kan.
    Lita på dig själv, på att du klarar att gå.
    Var smart och försiktig! Precis som en anka som verkar flyta lugnt på vattnet, men under ytan jobbar för fullt!
    Varför stanna när det enda du får ut av det är ännu en dag fylld av förnedring, hån och slag.
    Du kan ge dig själv en framtid IDAG! Du kan! Lycka till!
    Tack för ordet och för de upplysande länkarna på sidan!
    /Willa

  9. Känner igen så mycket…
    Ingen kroppslig fysisk misshandel mer än slag i luften och möbler/dörrar/saker och några knuffar.

    Det gick fort för mig att tappa både självkänslan och självförtroendet. Det tog inte mer än ett år innan jag bad om ursäkt för min egen existens. För att jag sagt/gjort eller tittat fel (även om det var min fulla rätt som människa att ifrågasätta).
    Svartsjuka/kontroll var nog den första tydliga signalen… På mitt dåvarande ex, om någon man råkade befinna sig framför mina ögon, om en man råkade titta på mig… Vem var han? Vad ville han?
    Mina vänner hade ”dåligt” inflytande.på mig de var singlar så jag fick välja – honom eller utelivet med mina vänner. Sakta gled vänner, släkt och familj ut i periferin.
    Kan i efterhand tänka att det var så skickligt gjort för att det då kändes som det enda alternativet.
    Under det första året ”uppfostrade” han mig… Vad/hur jag skulle tänka – vem jag var – hur jag skulle bete mig. Det var lättare att be om ursäkt och anpassa beteendet än att möta de indirekta eller indirekta hoten från honom. Jag var inte värd någonting och utan honom skulle jag vara helt ENSAM i detta.
    För mig var det dolt under lång tid under ytan/fasaden/förnekelse – jag hanterade symtomen utan att själv se vad jag varit och var med om.
    Har ett bra arbete som har byggt upp min självkänsla tillräckligt mycket för att jag skulle börja ifrågasätta mitt eget beteende och våga inse att jag anpassat mig i hög grad för att undvika konsekvenser. Efter en utbildning bestämde jag mig för att börja vara mig själv och både uttalade och förändrade mitt sätt. Allt som legat dolt under ytan/anpassningen kom upp och blev synligt igen.
    Det har varit en lång resa att bli fri, han har sett skilsmässan som en krigsförklaring där jag har varit fienden.
    Det har varit många jobbiga steg:
    Att inse och erkänna inte minst för sig själv,
    Att våga ta steget och börja berätta för omgivningen med de rädslor som följer… Vad ska de tänka om mig…
    Att stå fast vid beslutet – vara konsekvent.
    Att ta in alla dessa fantastiska människor som faktiskt finns i närheten som varit dolda.
    Att stå emot omkonstruktioner och förminskande av upplevelser.
    Att stå emot all manipulering.
    Att hitta tillräckligt med luft för att hämta andan – kraft att fortsätta.

    Är det värt allt? Absolut, jag känner mig starkare än någonsin även om det ibland gör ont i själen.
    Jag har lärt mig massor av hela resan och försöker tänka så. Jag vet vem jag är när det blåser… Livskunskap. Att sakta men säkert slå på känslorna på riktigt igen är en resa i sig:)

    Tänk på att:
    Våga skaffa stöd om det så bara är en person till en början. Att våga känna tillit till stödet även om den inre rösten säger något annat… (Bryt de tankarna)
    För mig var det avgörande att känna att jag inte var ensam.

    Vem/vad behöver du?

    Till en början kändes det som att jag ljög och hittade på allt fast jag vet att det jag säger är sant

    En bok som påverkade mig mycket, gav mig nycklar tilm utveckling och som jag varmt rekommenderar är: fel the fear and do it anyway av Susan Jeffers.

  10. Jag är tillsammans med en kille som är psykopat. Han slår mig varje dag, jag får knappt gå ut, inte ens för att handla, han är beroende av mig och slagit mig varje gång jag sagt vi ska göra slut och hotat mig, och min familj vet inte om detta. och jag vill inte heller de ska veta det, så därför kan jag inte polisanmäla det.
    jag är fysiskt och psykiskt rädd från honom. jag behöver hjälp, hur ska jag göra

    1. Det finns saker som man måste ta ställning till i en sådan relation.
      Fråga dig om du vill leva i en sådan relation hela livet.
      Inse att det livet bara kan bli sämre. Ditt liv kan bli kortare också om du inte tar dig därifrån, så du behöver vara ärlig mot dig själv!
      I vissa kommuner finns skyddat boende, kolla upp det.
      Gör upp en flyktplan i hemlighet och sätt den i verket vid ett bra tillfälle.
      Du kan prata med polisen utan att direkt avslöja något be om råd osv.
      Önskar jag kunde hjälpa dig mer och önskar dig en mycket bättre tillvaro i framtiden, än den du har nu!

  11. Vad kan man göra för att stoppa dom ?

    Jag har drabbats av en som jag tror är kvinnlig psykopat och känner mig helt lämnad åt mitt öde.
    Det finns som många skriver att man inte har någon chans att vinna över dom allra helst om är MAN.

    Jag träffade en kvinna för ca 2 år sen som nu vid vår separation agerar med att på alla sätt försöka utnyttja sin möjlighet att tillskansa sig pengar och bohag mm.
    När vi inledde vårt förhållande var hon skuldbelagd med lån och kreditskulder och när vi nu separerat är kraven skyhöga

    Tekniken hon använder är att genomföra många flyttar som innebär nya fastighetsaffärer och samtidigt nyanskaffning av bohag.
    Hon har på detta sätt både skaffat sig kontanter, bohag och bil.

    Nu vid bodelning vägrar hon att träffas för förhandling utan hänvisar till sina advokat, jag har tvingats till mycket dyra kostnader för att försvara mina pengar och detta blir bara en ändlös dialog mellan advokaterna.

    Jag har forskat kring hennes historia och det visar sig att hon gjort exakt samma sak med andra män

    Jag känner att jag är helt utlämnad och kan inte hitta var jag ska kunna få hjälp.
    Ska dessa kvinnor kunna få fortsätta att förstöra för fler män utan att dom stoppas.

    Som det beskrivs är dom väldigt duktiga på att manipulera folk och deras uppträdande är trevligt och socialt tills man försent upptäcker att detta bara är en fasad.

    Jag förstår att många tycker man får skyll sig skälv men hoppas att det ska finnas något sätt att få stoppa dom.

    Finns det någon som har något bra förslag tar jag tacksamt emot detta.

    1. Hej Drabbad!
      Jag är mitt inne i en soppa där en kvinnlig psykopat spelar huvudrollen, en grym sådan…
      Jag skulle gärna utbyta erfarenheter och diskutera med dig, men jag vet inte om jag vågar/vill lämna ut min historia här. Hur gör vi?
      Sköt om dig!

      1. Hej Ulrika

        Jag ställer gärna upp för kommunikation för att dela erfarenhet och lämna råd och tipps.
        Har full förståelse att det inte är lämpligt att göra detta med full exponering här men kom gärna med förslag hur vi kan talas vid.

        Hälsningar
        Drabbad

        1. Hej Drabbad!
          Med risk för att du inte ser det här då det gått en tid, jag har mått för dåligt över min situation för att orka aktivera mig, men nu har jag skapat en mejladress som du gärna får kontakta mig på :)
          ulrika.1345@gmail.com
          Med vänliga hälsningar Ulrika!

          1. Hej Ullrika
            Jag har svarat på din e-postadress
            Kan bara nämna för alla att detta är ett mycket långdraget ärende och som jag läst kan man aldrig vinna mot dessa typer av människor, dom ger sig aldrig trots att man kan bevisa för dom att dom har fel finns inte detta ord med i deras ordlista. Jag kan också bekräfta att den erfarenhet jag har denna person aldrig heller använt ordet ”förlåt” det existerar inte heller.
            Hälsningar
            Drabbad

      2. Hej Ulrika,

        Kanske har det gått för lång tid eftersom det var ett tag sedan ditt inlägg. Jag blir trakasserad av en kvinnlig psykopat, vill inte gå in på alla detaljer här och undrar om du skulle kunna tänka dig lite kontakt för att se om vi kan hjälpa varandra.

        Hälsningar,
        trakasserad

    2. Advokater är nog bra, men nog blir det dyrt alltid.
      Du kan kontakta Polisens bedrägerirotel och få råd därifrån, de är ju proffs.
      Antar att du redan har kollat igenom ditt försäkringsskydd?
      Lycka till!

  12. Hej….
    Är en man som lever med en 17 år yngre tjej,som när jag läst lite inlägg,starkt misstänker är narcissist,ev psykopat..
    Allt började så bra,hon var och är väldigt kärleksfull mot mig.
    Överöser mig med presenter och berättar minst 10 ggr om dagen hur mycket hon älskar mig,jag däremot tycker att det räcker en till två ggr om dagen,annars tappar det sin betydelse,men hon blir sur o ledsen om jag inte svarar likadant,och då kommer hon med syrliga kommentarer.
    På 5 år har jag gått ifrån massvis med vänner till inga vänner alls som hör av sig. Min tjej gillar inte att bjuda hem folk om hon inte har nån egenvinning av det,vilket gör att vi blir inte bjudna längre till nån.
    Skulle jag föreslå nåt så ,klart vi ska,men sen kommer det,ska vi verkligen,hade det inte varit skönare om bara vi var hemma själva,vilket nästan alltid slutar det med att vi sitter hemma,sen kommer kritiken varför vi aldrig hittar på nåt,bara sitter framför tv-n. Skyller det inte på mina vänner,känner själv att det är helt o hållet mitt eget fel som inte sätter ner foten.
    Hemma får jag inte sköta marktjänsten alls,jag gör det ju inte på hennes sätt. Jag kan varken bädda,dammsuga eller dammtorka så hon blir nöjd.
    Skulle jag spela musik,så är det alltid för hög volym,även om den inte är speciellt hög.. Hon klarar inte ljud som t.ex min sons tv-spel,eller andra ljud som hon anser inte behövs..
    Hon har helt slutat dricka alkohol ,eftersom det innehåller kalorier och hon är helt besatt av vikt,vad hon äter,och om det syns att hon gått ner i vikt,vilket hon har,nästan för mycket i mina ögon.
    Jag dricker aldrig sprit mitt i veckan,aldrig sprit varannan vecka eftersom jag har min son då,och han har epilepsi så jag vill kunna köra bil om han får ett Grand mal anfall.
    Men när jag väl dricker så gillar jag känslan o kunna slappna av,vilket ofta leder till att jag i hennes ögon dricker alldeles för mycket.. Jag blir aldrig ovän med folk på fester eller ute på allmänna tillställningar,men min tjej lyckas alltid trigga igång ett bråk som oftast slutar med att vi åker hem..
    Har haft vänner som sett henne in action och både killar o tjejer har sagt till mig,att varför måste hon starta bråk,du gör ju inte en fluga förnär när du dricker,det värsta som händer är att jag till slut somnar på en stol tills det att nån väcker mig o säger att det är dags o åka hem,då reser jag mig alltid upp,tackar för mig o åker hem.
    Min son får jag ofta känslan att hon tycker är mest i vägen,fastän han är underbar,kramig,aldrig bråkig eller skrikig,tvärtom kärleksfull och kontaktsökande.
    Han är inte hennes mamma utan från ett av mina tidigare förhållande. Jag har påtalat otaliga ggr att hon måste knyta an till honom ,annars kommer hon mista han för alltid.Hon menar på att hon ser till att han har rena kläder,städat rum och får mat,det räcker väl!?!?! Efter. 4 år tillsammans insåg jag ,hur fan kunde jag missa det under så lång tid,att hon ALDRIG kramat honom själv spontant,bara besvarat hans kramar,konfronterade henne,med resultatet att det blivit något bättre,men långt ifrån normalt.
    Hon försöker alltid få i han mat INNAN hon o jag ska äta så hon får ”ha”mig ifred vid middagsbordet.Ska vi åka iväg på nåt,försöker hon alltid,antingen lägga det på barnfria helger,eller att vi ska lämna bort honom..
    Vet att jag borde göra slut med henne,men vi har hus ihop,och känns som jag aldrig får ork till att ta tag i det…
    Jag är förmodligen inte lätt att leva med heller,men vem fan är det? :)
    Tack för att jag fick skriva av mig…

  13. Hej alla!
    Jag vill bara dela med mig av min upplevelse med en psykopat och tacka för en bra sida.
    Jag ligger i en svår skilsmässa med en väldigt störd och sjuk man.
    Vi har en dotter på 6 år som far oerhört illa av allt som händer.
    Jag har länge velat lämna honom men inte vågat pga barnet, har varit oroad att han inte skulle klara av henne de veckor hon är hos honom. Jag lämnade honom förra året efter många års hot och manipulering samt misshandel som han nu är anmäld för. Det räcker tyvärr inte så, under separationen upptäcker jag att han har förskingrat flera miljoner för mig och Skatteverket. Jag har arbetat gratis och byggt upp hans företag tillsammans med andra hantverkare mm. Samt haft ett annat arbete för att vi ska gå runt. Jag hade en liten lägenhet som jag fick en del pengar för precis när vi gift oss och vår dotter föddes. De pengarna investerade jag i en annan lägenhet och sedan den nuvarande lägenheten som jag precis håller på att sälja. Jag ville aldrig köpa den nuvarande lägenheten men han hotade med att jag kunde dra åt helvete om jag inte köpte den. Jag ville bo i ett hus för vårt barn skull att ha tillgång till trädgård och utomhusvistelse nära naturen, men han fick som han ville även där. Vi gick till banken för att köpa denna lägenhet och när kvinnan där frågar honom vilket konto hans del av lånet ska dras i från svarar han bara, det där fixar jag sen. Jag får hålla i alla trådar gällande renovering som tar ca ett år att färdigställa samt betala ensam de 3 första åren på lägenheten, lån. hyra, våra privata utgifter samt allt till vår dotter etc Han är bara intresserad av sitt företag. I juli 2013 måste vi köpa en ny bil eftersom våran knappt rullar eller startar längre, jag blir orolig att köra i den med barnet och att fastna ute i skogen osv. Vi åker till en firma och vi hittar en bil vi vill ha. Mitt ex vill att vi leasar bilen så han kan göra avdrag i sin firma och de gör en kreditförfrågan på honom. Tyvärr, säger bilhandlaren du får inte leasa någon bil, men om din fru går in som borgensman går det bra. Jag tänker att jaha är det för att vi fortfarande har lån på lägenheten som vi måste stå båda på bilen och skriver på. Jag startar på hösten 2012 ett eget företag som är då är verksamt i hans lokal. Han säger att han kan hjälpa mig att deklarera så jag låter honom göra det, samtidigt som han säger att mina pengar kan jag ju sätta in på banken upp till 10000 per vecka. Jag tycker det känns obehagligt att ha pengar liggande hemma så jag sätter in de med jämna mellanrum på mina konton. Vad jag nu upptäcker under separationen är följande: Han har lurat mig att redovisa enbart momsen alltså betyder det att jag har en skatteskuld liggandes hos Skatteverket, inte nog med det han har dessutom stulit en hel del kvitton för mig som jag behöver för att göra mitt årsbokslut. Detta tar nästan knäcken på mig. Mitt upp i allt försöker han dessutom bryta ner mig gällande vårdnaden om vårt barn, drar in familjerätten där han sitter och spelar rädd för mig. Han misshandlade mig på våren 2013 mitt i natten, kommer hem full och ev påtänd på något, tar min dator och hävdar att om jag inte ger honom det han vill ha ska jag fan inte ha något som är hans heller. Datorn har han så klart köpt igenom sin firma och gett till mig i gåva några år tidigare i födelsedagspresent. Den natten slutade med att han kastade in mig i väggen och smällde till mig i ansiktet så mina tänder satt lös och jag tappade medvetandet. I dag ångrar jag att jag inte sprang till polisen för jag var på väg, men blev rädd att min dotter skulle bli traumatiserad för livet om polis hade stormat in den natten. Min mor och hennes sambo kom dock hem till oss och såg hur tänderna satt lös och mina armar var blåslagna. Min man sitter då i soffan och blånekar när de ifrågasätter vad som hänt. Detta resulterar även i att han tydligen dokumenterat hur jag klöst honom i självförsvar samt att han vid senare tillfälle retar upp mig och han passar då på att spela in mig på telefonen.
    Säger lite spydigt att ha ha nu har jag dig inspelad med.
    Nu hävdar han att halva lägenheten är hans fast han inte bekostat något förutom det sista året då jag påtalat för hans faster som jobbar på bank att han inte betalar hemma. Han hävdar så klart också att hälften av mina skattepengar är hans. Han försöker få mig att skicka in pappret där jag avsäger mig borgenmansskapet till fel adress som jag upptäcker i sista stund.
    Han har alltså låtit någon annan skriva vart brevet skall skickas frankerat det och låter mig veta att det bara är att skriva under och skicka in. Jag ringer kreditföretaget för jag känner att något är fel med adress, då får jag veta att kuvertet är fel adresserat.
    Fick nyligen ta del av ett långt mail som han skickat till socialen, att han spelat in mig i timtal för att påvisa att jag är galen. Han vänder och vrider på allt gör sin egen sanning av sina lögner. Några av myndigheterna sväljer allt med hull och hår. Han kan verkligen sin sak och jag har förstått att han är den passivt aggressiva typens psykopat. Jag kan fortsätta göra listan längre på vad han utsatt mig för men jag gör det vid annat tillfälle.

  14. Jag känner igen mig i det som skrivits på sidan. Min pappa är en psykopat. Han blir lätt irriterad, får lätt vredesutbrott. Han trycker ner mig och säger att jag kommer misslyckas i livet. Och jag ska erkänna att jag är skiträdd för att lämna han och bara fara iväg.
    Fast jag har bestämt mig för att göra det snart. Vet inte när men snart i alla fall. Hur ska man fly? Vad ska man ha med sig? Kan han blockera mitt visa kort även fast jag är 21 år? Jag har tänkt lämna mobilen hemma för det är ändå han som står på den. Och ha datorn med mig. Ska man fara till någon man litar på? Jag har inte berättat för någon annan om detta än.

  15. Känner likadant, min pappa är en psykopat så jobbigt så jag vet inte var jag ska ta vägen. Mina föräldrar lyckas inte skiljas vet inte varifrån man kan få hjälp där nån förstår?

    1. Hej Anonym! Jag har skrivit ett svar till dig men det hamnade lite längre upp i svarsspalten. Var rädd om dig och hör gärna av dig ! kram Lisa

  16. Hej alla,

    spontant tänkte jag börja med ”förlåt för att jag skriver…” men förnuftet säger att jag inte behöver be om ursäkt. Ändå bor det lilla offret i mig kvar, och jag kan skämmas för vad jag än tar mig för. (Kämpar att inte låta osäkerhet eller dålig självkänsla styra mig längre!)
    Vi måste våga tro på oss själva, räkna upp de bra saker vi gjort och lyckats med! Jag har snart lämnat 10 år mellan mig och psykopaten jag trodde var min gud. Jag lyckades fly ifrån honom. I många år har jag försökt intala mig själv att det var rätt. Jag VET att jag gjorde rätt!!! Men jag tror ni förstår mig då jag berättar att jag ibland tvivlar på mig själv …
    TUSEN TACK för alla som skrivit här och för att denna sida finns !!!!
    Jag hittade den idag av en slump och har nu läst igenom vartendaste ett ord!
    Jag kunde inte sluta läsa, inte pausa, jobbet gick jag inte till i tid idag (ingen fara) :) Jag har gråtit, minns allt jag utsatts för och känner igen mig i så mångas (typ alla) berättelser !
    Min första tanke var att jag oxå skulle skriva om mitt liv med psykopaten. Som ‘läsarnas berättelser’ på denna sida. Men jag vågar nog inte lägga ut allting på nätet…där är jag ännu en ”slav”, ett ”offer”, eftersom jag måste hålla låg profil för att jag är rädd att HAN skulle hitta mig. Trots att nästan 10 år har gått är jag ännu rädd för hans vrede, drömmer mardrömmar och kan ibland tro att han vet precis var jag finns och kan typ läsa mina tankar och vakar över mig…. Som att han bor inuti min hjärna och en dag när jag minst anar det så hoppar han ut och står där igen mitt framför mig!
    Förlåt att jag skriver såhär, jag vill inte sprida negativa tankar eller skrämma någon! Jag har ju nog blivit ”fri” ifrån honom och förnuftet säger att jag nu kan leva som jag vill utan honom. Men någonstans känns det ju ändå som att jag blir helt fri först den dag han är död.
    Nej usch, jag ville ge hopp till er som läser, inte tvärtom! Förlåt igen :)
    Och BRA att fler skriver som ‘Jenny’ och ‘Skuggan’ som har en lite annan infallsvinkel i det hela. Blir ju enformigt då det alltid bara är ”han” som är psykopaten. Ni tillför bra och intressanta tankar!!
    Jag (som mor) har dessutom funderat på vad det är som ”skapar” en psykopat. Föds man så eller är det uppväxten som gör en människa till psykopat? Jag vill ju undvika att barnen får sådana drag, men hur gör man?
    (hoppas ju innerligt att det inte är ärftligt eftersom HAN är fadern till mitt barn och jag ser många likheter som skrämmer mig ibland…)

    Nåja, kanske jag vågar skriva mer senare? Märker hur terapeutiskt det är att skriva om detta, så jag vill fortsätta med det trots att jag inte skulle våga publicera något.

    Många kramar till ER alla som kämpar därute!

    VI ÄR STARKA och det går att skapa sig ett lugnt och riktigt liv UTAN desto mer kaos…! :)

    HÅLL UT !!!

  17. Tack för en mycket bra och viktig sajt. Själv har jag vuxit upp i en kärnfamilj som utåt sett haft allt att önska, men där min mamma var (är) psykopat. Med tanke på sajtens titel trodde jag att jag också skulle hitta stöd här, men blev lite förvånad över att en psykopat hela tiden refereras till en ”han” samt att inte barnen till psykopaterna har en röst här. Vi är ju också brottsoffer. Även om jag bryter med min mamma så kan jag aldrig få en ny. Jag vill verkligen inte kritisera det som redan finns på sajten, men hade önskat mer bredd…men det kanske kommer?

    /Jenny

    1. Hej Jenny,

      Jag förstår hur du tänker. Jag är drabbad av min syster som jag växt upp med. Det jag ännu inte har fått klarhet I ännu I vuxen alder är att jag idag inte vet om min mamma varit narcissistisk eller om det var min syster som manipulerade henne. Konstigt är iallafall att det skrivs väldigt lite om kvinnliga psykopater.

        1. Hej, jag har också en psykopatisk syster, kanske. Hon bråkade med min mamma under hela uppväxten medan jag mer höll mig undan. Till saken hör att min familj utåt sett var välfungerande men min far som hade fint chefsjobbvar nog psykopatisk, min mor arbetade aldrig och var ofta mycket orolig över hur han skulle reagera på saker. Har fått höra på omvägar i efterhand att han slagit henne när vi var små och att hon ville lämna honom – men att han då sagt att han skulle ta oss då och hon var ju sjukpensionär efter ett ryggtrauma så hon kunde väl inte tro hon skulle klara det. Vi två systrar har också genom uppväxten haft onormalt mycket respekt för far men han har aldrig varit våldsam. Jag var hans favorit, smart och bra på alla sätt. Min äldre syster har sedan hon flyttade hemifrån alltid pratat när vi ses om att ”du var ju favoriten, pappa tyckte du var så smart” och dessutom var jag rätt populär och såg tyvärr väldigt bra ut vilket hon också påpekade på den tiden. Nu är vi båda vuxna och har tonårsbarn. Hon fick barn först och då tror jag hon för första gången kände att hon var mer speciell för pappa än jag. Sedan kom mina barn. Problemet mellan henne och mig började då. Hon hade nog bestämt sig för att ”ta tillbaka allt hon inte fick som barn”. Hon är lärare och har spenderat alla somrar hos mina föräldrar. Jag har ofta kommit dit själv med barnen bara en vecka, min man har jobbat mycket. I ca 10 år har jag gjort denna resan. Alla måltider och dagar har min syster styrt. När jag hade en kris med min man och nästan var på väg att skiljas, vilket hon visste om, satt hon och berättade som ett mantra för min far vilken underbar man hon hade, dessutom hörde jag henne prata med min far om hur svår jag var. Genom hela vår uppväxt är det hon som hållt liv hemma och när hon var 17 tror jag far sa att om du inte slutar bråka med mamma så får du flytta. Mina barn lärde aldrig riktigt känna morföräldrarna eftersom dom bara var där 1 v men hennes 6-7 v. Och jag minns när jag var där med min 3åriga pojke och min nyfödda flicka. Hela veckan sa hon som ett mantra hur mycket hennes 3åriga pojke gillade morfar. Min pojke satt inte bredvid morfar en enda måltid på den lilla veckan vi var där – hon lät honom inte…hennes pojke gjorde det. När hon senare hade en kris med sin man ville hon köpa en bit av vår mark (liten hästgård) och bygga ett sommarställe på. Jag som snäll lillasyster övervägde det men min man sa blankt nej. I alla kontakter finns det lilla smygande ogina sättet som jag blir så himla ledsen för. Framförallt att hennes äldsta pojke som är lite äldre alltid har varit väldigt taskig mot mina, och min syster skulle aldrig försöka styra upp nåt sånt. Det låter helt fånigt jämfört med allt annat hemsk ni skriver om här. Men även systematisk konsekvent marginalisering är jättejobbigt att uppleva. Jag har slutat åka dit och även om det är ett hål så var det ändå det bästa sättet. Nu känner jag mig inte kaosledsen längre….tog väl ca 2 år innan det la sig. Men hon är helt överväldigande och önskar fortsätta umgås – saknar sin syster och är enligt mamma så ledsen. Men jag känner igen den där inbjudan…. Om jag kommer sättandes och tror vi ska ha de trevligt en vecka så blir det som det blev sista gången för ca 4 år sedan…..när vi kommer säger inte ens hennes barn hej till mina utan bara hojtar att dom ska flytta sig för de står ivägen för tvn….. Då var hennes äldste son 15 och min 10, de hade inte setts på 1 år och vi var inbjudna till dom…… Hon sa inget om det….. Smått men mycket att bli ledsen för hela dagarna…. Mina barn blir konfunderade och ledsna och hon och hennes familj skanderar och braverar och tar över hela tillvaron…. Ja, så kan det vara…… Halvsubtilt och när jag skriver det förstår jag att det kan låta småttigt – men jag har varit knallledsen ända fram till ca två år efter jag bestämde att nu släpper jag taget och slutar försöka . Det hade väl varit annorlunda att bo i samma stad och träffas bara några timmar kanske… Mor och far håller jag kontakten med. Nån som upplevt nåt liknande?

  18. Hon är asexuell enligt henne o gillar inte närhet , sen i slutet sa hon de berodde på mej o hon haft mer sex med andra ex för ho känner sig bekväm dÅ o inte med mig , för att tre dgr efter ha sex o säga hur möe hon älska mig ,
    Vi el hon bråka dagarna i ända med mig , hennes son bråka hon med innan ja kom in i bilden ,
    Men han drog hemifrån flera veckor då , nu fjäskar hon slickar röv ,
    Klart man älskar sin son , men där
    Kan hon anstränga sig va trevlig men inte ett uns Mot mej förutom tre dagar i månaden högst . Har sagt till henne hur ja känner , hon säger de inte e så o att ho älskar mej , hon liksom vrider på allt så de
    Ska va synd om henne hela tiden o saker o ting sen straffa mej för då har ja vart elak ! Hennes son säger ho alltid skrikit o lova ändra sej . Finns mer ska berätta mer när ja har dator o hjärnan inte e så upplöst av allt , har missat massa men behöver hjälp o de snart innan allt går under med mig

  19. Lever med en kvinna 14 år äldre , hon var snäll i början hade samma intresse vilket vi har , vi börja som vänner ingen av oss hade väl tänkt att de skulle bli nåt , ingen ville ha nåt. Vi umgicks en natt kunde hon helt sonika slänga ut mig mitt i regnet pga av ingenting , ja förlät , vi vart vänner igen , gick handla åt henne , sen åkte ja hem hämta nåt ,
    Får
    Samtal på vägen ” du har snott mina pengar du behöver ej komma tbx mer ” ringde ringde Inge svar , åkte dit , hon slängde dörren i ögat på
    Mig .. Åkte , tre dgr efter ringde hon bad om förlåt , gick tbx , efter nån månad pga ho sagt upp lägenheten fråga hon om hon fick flytta in hos mej betala för sej , visst sa ja , hon förbjöd mig dricka när vi var i hop , hon fick ångest. ‘Men kunde Sjäv dricka
    Nån gång. Mina föräldrar var svin elaka mot mej ställde aldrig upp. Vilket är fel. Allt ja sagt i förtroende vändes i mot mej när hon var arg , hon har fått
    Mej värkt pga alla bråk , kunde straffa mig , om ja sa emot henne , kunde ho låta mig sova på soffan el slänga ut mej i mitt eget hem typ , sa ja var världös idiot , dum i huvudet ofta , till slut orka ja inte hålla käft , sa saker tbx ja inte står
    För . Men hon sa att hennes beteende kom fram pga mig o hon aldrig behandla nån annan så, hon kunde inte släppa saker som hänt, kom i håg ordagrant de man sagt det datumet den dagen etc , kasta olja på mig en gång då hon råka blivit gravid , för ja sa att , jag inte trott hon var de . Kunde säga förlåt ja ska ändra mig etc , kanske lite gjorde hon de , i bland gick de 3-4 dgr utan bråk o vi hade sex, sen verka de som hon var tvungen bråka om minsta lilla , ja kanske överreagera när ja sa emot då , men varför ens börja tjafsa om små saker , fick höra ja inte kunde föra mig bland folk , plus mamma annat , svårt skriva via telefon , men låna hon nåt av mig vare el hade sönder vare inte lika viktigt som om ja gjort nåt nåt ,
    Då tjatades de o ja kunde inte hålla
    Mig till betala tbx etc , såg aldrig el visa uppskattning för blommor kärlek el nåt ja gjorde utan bara allt dåligt fick man höra , hon har adhd , men äre bara de ? Äre bara mot mej hon vart så o kommer vara ? Äre mig de är
    Fel på
    ,
    El lider hon av nåt ?

  20. Hur ska man agera som nära anhörig, jag är mamma till en dotter som idag lever sitt liv med en som styr henne med järnhand, hon har brytit kontakten med alla,lagt ner sin idrotts kariärr som hon brunit för, sålt allt som har med de att göra. vi är i hennes ögon inte ett skit värda, vi har aldrig brytt oss om henne, osv osv, dom enda som bryr sig är han och hans föräldrar, hennes lillasyster som stått henne väldigt nära kallar han fula saker, vi får oxå höra ett och ett annat, hur kan hon bara stå och höra på, men enligt henne har han aldrig kallat oss något fult,de är vi som kallar honom för saker, de gör så ont att se sin älsta dotter kasta bort sitt liv,livet hon hade innan är som bortblåst, jag kan inte med ord beskriva hur vi känner, hur ska vi klara av vardagen, de har gått ett år nu sedan hon ”försvann” ur vårt liv och då hon väl hört av sig så har det varit med ilska och skrik och han står ofta i bakgrunden och talar om för henne vad som ska sägas, vi har försökt få en förklaring vad som hände den 17/9 2012 då hon valde att stänga vår ytterdörr och gå till honom. man försöker att vara stark men de är svårt.

  21. Jag förstår dig, det värsta är det manipulativa… När de låtsas spela offer, för att hålla en fin profil utåt. Leker med roller, makt och kränkningar. Låtsas för andra att de inte har gjort något. De är aldrig skyldiga känner aldrig empati eller sympati. Kontrollen växer mer och mer, maktbehovet. Då man ska förminskas, ägas, inte få ha ett eget liv. Allt ska vara styrt hem, vänner och jobb. Får inte ringa ett samtal ifred, inte ha ett mailkonto ifred. Inte ens sina kläder och skor får man ha ifred… Hela livet blir ett fängelse med psykiska slag, varje gång man rör sig ska det granskas. Gör man fel ska man straffas. Helst hånas, skämmas ut, förnedras, kränkas göras mindre. man ska inte få lyckas om mannen ska alltid synas genom än vad man än gör. Man ska vara den perfekta vännen, frun, sambon, flickvännen, älskarinnan. Men ändå får man inget själv tillbaka. Utan bara maktmissbruk och slängt i ansiktet jag gör vad jag vill det är min frihet. Men själv kan man bara drömma om frihet. Det finns inte ens på kartan. Varje person man träffar ska granskas. Ens vänner ska helst vändas mot en, ens familj gärna så. Chefer ska manipuleras för att synas som elaka. Sexmissbruk som nyttjas som makt för att såra, äga och jävlas. Sätt mot en.

    Frihet frihet, men du ska vara ägd. Det är bättre ju sämre man mår, ju mer man gråter. Ju mer ångest man har. Ger en kick.
    Aldrig får man något förlåt. Men hoten kommer, lögner, manipulativa lekar. Blir av med saker.

    Helst ska man stängas in, isoleras, inte ha ett nätverk, inte ha vänner, inte gå ut. Inte få ha ett socialt liv. Skulle det gå bra för en ses det som et hot.

    Helst vara ekonomiskt i underläge, helst ha sämre jobb, helst ha mindre makt…. Allt för att makten ska finnas hos psykopaten.

    Inget hjälper, inget. Man blir aldrig fri. Förstår aldrig, ångrar inget, skäms inte. Känner aldrig skam eller skuld. Det viktigaqste är att man själv är hånad, ktränkt, förudmjukad, nedtrampad och mår skit.. Så fort man har roligt kommer aggrestioner och hat som blir till hämnd.

    Jag vet inte om jag någonsin kommer blir lycklig igen, bli fri få mitt liv tillbaka. Om jag någosin kommer få någon på min sida. Mina vänner är köpta förlänge sedan. Hela mitt hem är ett öppet hus som endast et inbrottslarm kanske kan hjälpa. Spelar ingen roll hur mkt man kämpar för att bygga upp sitt liv, nätverka komma dit man vill. Får man alltid ett slag i ryggen. För det värsta som finns för psykopater är om det går bra för andra, om personen lyckas. Det som ett hot. Man är det ett hotas som måstye hållas under kontroll. Makt ska tas på jobb, bland vänner i nätverk. Där manipulationer alltid går ut på förtryck, mobbing, kränkingar.

    Jag kommer inte ens ihåg hur det var att leva utan deprrestion och ångest längre. Hur livet var att kunna gå ut utan att vara kontrollerad, att kunna leva utan att vara kontrollerad. Att söka et jobb utan vara kontrollerad. Så vill man dö, får panikångest, skriker. Men det ger bara ännu mer njutbarhet. Kolla vi har lyckats! Kolla vi psykiskt misshandlar henne och kränker henne igen. Kolla hon gråter vad kul.

    Kan ligga i timmar och tänka hur jag ska byta dator, vilka virusprogram äör bäst, hur jag ska fly, vilka tåg jag ska ta. Hur jag måste stänga av mobilen… Ska jag byta nr, hur får jag en mobil som inte är kontrollerad. Hur hittar jag hackers som kan hjälåa mig. Hur hittar jag mäniskor som vill anställa mig som inte lyssnar på psykopaten. Hur komer jag ur detta utan att arbetsgivare ser mig för galenskap.

    Hur får jag mitt liv tillbaka. Hur kan jag få mitt liv tillbaka? hur kan jag få mitt liv tillbaka. Hur blir jag fri. Hur fåfr jag folk på min sida. Vilket inbrottslarm är bäst. Hur blir man fri från opsykopater som inte fysiklst misshandlaren ioch är så smarta att polisen itne kan straffa dom. När ingen kan skydda en, hur blir man fri?

    Hur blir man fri? Tänk många gånger det är bara döden kvar som kan göra mig fri, det är bara döden som kan göra mig fri. År ut och år in har jag kämpat mig fram alltid samma misshandel, samma mobbing, samma skadekontroll. Jag ska ägas, straffas och skämmas ut. jag orkar fan inte mer.

    Jag vill bara fly, från mitt eget liv. Vakna upp vara en annan person med ett annat namn.

    Jag vill inte vara med mer, jag vill inte leva mitt liv mer. Jag vill inte leva mer. Det värsta av allt är att det gör dom så gott, det är det de lever för. Den där känslan när du förstört precis allt. Tagit all trygghet, så jag står heklt ensam utan personer näöra mig att kunna skydda mig eller hjälpa och bara vill dö. Det är precis det en psyopat lever för den totalt njutbarheten av makt och psykiskaslag…

    Dom kommer aldrig hjälpa, aldrig, får man en hand en liten han en gång är det enbart för att kunna kontrollera tillbaka… Här ta den datorn du, jag har lagt in ett skript. Bo du här vi har nycklar till ditt hem…

    Men inte en blomma, inte ett förlåt inte en julklapp. Skulle aldrig ske. Skulle aldrig hjälpa en för att uppnå en dröm eller lyckas. För allt går ut på att förminska, stänga inne, skämma ut, förnedra och kränka. Mannen ska vara störst, sätta sig över. Den frihetsgrisen som är en player. Man ska vara den lilla snälla flickan som tar allt, som är nedtryckt en ingrid utan någon och alltid får en allan slängd i käften.

    Då sexmissbruk alltid njutas som makt, förnedring och för att såra. Tårar blir altid glädje. Den totala avsaknaden av empati. Man ska inte vara värd något, man ska inte få respekt. Har man inga penagr ska man anses som ännu mindre värd. Helst ska man hållas så långt ifrån att lyckas som det går så man inte kan få en karriär, då är man ett hot. Man får aldrig vara bättre eller bra. Man får aldrig synas som duktig eller lyckad. Du ska bara vara den ägda, den kränkta, den sorgsna, den ledsna, den som är sårad, den som inte har vänner, den som inte har ett socilat nätverkt, den som inte har ett bra jobb. Det ger psykopater en kick. Att alltid sätta sig över, alltid ha makten och kontrollen…

    Manipultova meningar kommer att man är snygg, vacker och underbara, men det är bra ytliga ord, ord om kärlek. Men det är bara ett spel för att man ska tro att persoen bryr sig egentligen. Ett spel att få en på plaqts få en där man vill. Man ska hållas tyglad. Efter charmen kommer alltid psykopatin och ondskan med maktmissbruk…

    Det maniska som aldrig tar slut. Ingen ångrar något, ingen bryr sig. Ingen känner skam.

    1. Hej Anonym! Ville bara berätta att ditt inlägg var det som fick mig att lämna honom och jag tänker aldrig gå tillbaka. Ditt inlägg fick mig att ta detta beslut en sista gång för alla. Tusen tack vem du än är och hoppas du får det liv du förtjänar, kram!

      1. Hoppas du har lämnat honom. Det går. Han har manipulerat och hjärntvättat din hjärna så att du tror att det inte går, men det gör det. MVH

    2. Anonym!

      Av ditt inlägg att döma är du en mycket intellektuell person som i ditt skrivande har en röd tråd. Du har av din dåliga erfarenhet studerat ut psykopaten i den nära relation du befann dig och insett att du bor med en.

      Den röda tråden jag ser i ditt inlägg är samma röda tråd jag hade till hjälp att komma ur ett manipulativt styrt samboförhållande med en psykopat. Att tillägga så var jag gravid. Min första graviditet. I alla fall, det jag ser i din text är att du är smart, stark nog att definiera denna parasit. Varför låta psykopaten vinna striden? Ledsen att läsa dina rader där du tänker på suicidala utvägar men tro det eller ej: det triggar de och de växer. Din rädsla matar deras fattiga egon.
      Du har mycket att uppleva och sakta men säkert kommer du att läka. Det kommer ta tid och hey… ta dig tid. Sortera bort den stinkande parasiten från ditt liv och bevisa att en sjuk/ynklig/mental idiot inte är värd ett blund av din tid.
      Styrkekram

    3. Hej Anonym!
      Jag har skrivit ett svar till dig men det hamnade lite längre upp i svarsspalten. Var rädd om dig och hör gärna av dig ! kram Lisa

  22. En bra sajt! Viktig för många därute!
    Jag levde ihop med en störd man sociopat/psykopat vet inte riktigt men pusselbitarna föll på plats efter separationen. Han slog till med full kraft vid skillsmässan hösten 2009, låste ut mig från mitt hus och låste in sig mig med vår dotter och hund. Länsade alla konton och jag befann mig utlåst från mitt hus med 250 kr i plånboken och en weekendbag. Innan hade han hotat mig med vedergällning och att inga advokater fick finnas med i bodelningen samt att han krävde att jag avstod mitt giftorättsgods i företagen. Jag vägrade och han agerade snabbt med att låsa ut mig! Jag levde under ett år inneboende hos olika bekanta! Själv hade han en ny kvinna 2 dagar efter att jag begärt skilsmässa, samma kvinna han hade haft utom äktenskapet under 2008. Jag har idag ingen kontakt med mina 2 älskade barn och kan bara hoppas att de en dag förstår……….(Han som är så snäll) Han beskrev sig alltid så själv.
    Till mig sa han alltid; Du är ingenting utan mig! Skärp dig! Du är ju sjuk i huvudet! Du skall vara glad att jag plockade upp dig från rännstenen! Jag är faktiskt NÅGONTING, empatisk, omtänksam, kämpande, har civilkurage, lever efter lagar,kärleksfull, känslosamm etc….. Det var bara det att han speglade sig själv i mig och förde över sig själv i/på mig. Det tog mig över 10 år att hitta styrkan att lämna och jag är glad och tror på ett bättre liv framöver och förhoppningsvis kommer mina barn tillbaka när alla hans fasader rämmat…

  23. Ja, har läst alltihop, lever med en man som uppfyller alla kriterier, är helt desperat, vet inte vaart jag skall ta vägen!!!! Jag kan inte vinna. Jag har 3 barn i tidigare förhållanden, lever med denne (tidigare) charmerande man, han lurar alla på pengar, lurar mig, duperar manipulerar, hans föräldrar är gamla men supportar fortfarande vid 80 års ålder, för min man kan inte hålla sig inom normala normer, jag är numera inte vatten värd, han twiatar allt jag säge å gör, hånar, slår nedvärderar, omkonstruerar skeenden så jag vet inte vad jag skall säga eller göra längre.
    Jag är en vanlig kvinna som lät mig ryckas med av denne charmerande man, hur kan han gifta sig med en som jag, nu är jag bara en skitpåse.JAg har varit stark, drivit företag, haft anställda, men reducerats till INGENTInG!!! Han tar kål på mig och har bajsat bort allt som har något värde, vänner, föräldrar, arv, jogg… ALLT! Men har inte förmåga att se sin del i allt. Allt är alla andras fel, han är socialt högbegåvad, lismar sig in överallt, får folk att satsa pengar, men har inga avsikter att göra rätt itllbaka. JAG DÖR!!! Jag vill ha mitt liv tillbaka! Nu har jag skaffat häst, och har en tillvaro i stallet förutom mitt jobb. Men då blir det svartsjuka där, han villstyra allt i mitt liv. HJÄLP!!!

    1. Lillian..ta dej där i från. Jag har levt ett liv som nu visar sig bara vara ren lögn, duperad o psykiskt kränkt. Jag blev aldrig gift med denne man. Han ville inte. Men han ville att vi ”skulle leva under äktenskapsliknande förhållande, men ALLT i sambolag avtalades bort”. Jag har dock ej vetat om samboavtal ,men ett finns och det gör att han vinner. Har blivigt blåst på pengar mm. Men jag har 2 barn som levt med mig i denna relationen. Även de har lurats..gör du det o det..så får du…etc. Jag har lämnat honom , dock är allt katastrof. Men du skall veta att som ”gift” har du rätt till rättshjälp bla. Men å andra sidan kanske din man vatt smart och fått dig att skriva på en massa utan att du vet vad det egentligen handlar om. Jag är fattigare nu än jag var när vi blev ett par. Men i allt så har jag INGE SOM BOSSAR MED MIG MER:)
      Jag har ingen som käcker ur sig glopord, stryk mej medhårs så kan du få det hur bra som helst, ingen som kallar mina barn för idioter, eller ”sonen” han har bara fitta i skallen, är det ingen som lyssnar på vad jag har sagt. listan kan bli lång—
      fast att det har resulterat i att de jag hade som vänner förr..INTE ÄR mina vänner mer..de är inte mer än lika falska som han..OCH jag vill även säga det finns säkert män som drabbas likaväl..
      DU KLARAR DIG, 1000 kramar..Du skall veta att jag försökte ta livet av mig FÖR jag orkade inte med mer. MEN INGEN MAN ÄR VÄRD det..SÅ JAG GER HAN HELLRE ” JAG LEVER & TROTS Allt GER JAG MIG INTE”

    2. Jag lever under samma omständigheter och svartmålad i omgivningen som den stora skurken. Jag hade akut velat ha kontakt med likasinnade att prata med som förstår.

  24. Det kändes som om jag fick ett stort slag i magen och all luft gick ur mig när jag fick denna länk av en vän. Det kunde ha varit jag som skrivit all text till denna sida för här beskrivs mitt liv tillsammans med en man som behandlade mig så här i över 9 års tid.
    Idag är vi skilda men jag önskar att mardrömmen slutade där. Istället fick han med sig vänner som tillsammans började baktala mig hos olika myndigheter och idag har jag helt och hållet förlorat mina barn. Han tog hus, bilar, alla ägodelar och även barnen.
    Jag har ingenting kvar och jag är helt isolerad från mina barn tack vare denna man och hans vänner och den hjälp de fick från soc och tingsrätten att hålla barnen ifrån mig. De har alla klassat mig som olämplig förälder men ingen har någonsin utrett honom.

  25. Jag har efter nästan 22 år flytt min egen hemstad pga av mitt ex. Skilde oss 1997 men jag blev aldrig av med skiten. Den som skulle fly borde vara mitt ex. Inte jag! Men jag ska göra det bästa av situationen nu,långt bort hemifrån…. leva på det sätt jag vill, hitta mer av styrkan som jag har inom mig trots allt. Kvinnor som trots hjärntvätt av att levt eller lever med en psykopat är otroligt stark. Glöm inte det ni där ute! Vi är starka, modiga och fantastiska människor. Männen där ute som misshandlat oss psykisk och fysisk är inget annat än små loppor som är så fruktansvärt ensamma, svaga och lever på vår styrka och glöd. Utan OSS är de ingenting. De blir aldrig bättre utan behöver den starke för att överleva. Så glöm inte VEM du är och vad du är

  26. Jag lever med en psykopat. Har försökt att separera i två år. Jag är ensam och vågar inte berätta.
    Han kommer slå ihjäl mig om jag lämnar honom. Ingen av mina vänner kommer tro mig, men nu fann jag hopp efter ha läst här. Jag skäms, men förstår nu att jag inte är ensam om att känna så.!
    Från en ensam själ riktar jag hjärtans tack.! Jag ska försöka ta mig ur levande.! Kan någon kontakta mig.? Hur skriver man till er utan att avslöja vem man är
    ????
    Jag behöver stöd.! Maggie

    1. Maggie, Använd en hotmail adress, eller annan anonym adress. Vi har ingen intention att få veta vem du är.
      Kan vi ge dig stöd och tips så är vi glada // Jeanette

    2. Hej påer allihopa. Skönt att se att man inte är ensam om detta. Nej jag tror varken man är dum eller blåögd för att hamna i en situation som det innebär att leva med en psykopat.Psykopater finns överallt just för att dem är så många och för att ingen tycks kunna stoppa dem från att skada andra, dem är oerhört manipulativa och har inga gränser. Det värsta är att just psykopater sitter i våra domstolar ja i alla samhällsskick. Jag kan säga av det jag upplevt under dessa snart sju år med en minst sagt störd psykopat och av att ha set hur han manipulerat det svenska systemet han är själv invandrare så fiins det inget som längre förvånar mig. Sverige går mer och mer mot utför och rättsystemet kan inte längre skydda utsatta människor och barn. Det är med stor sorg, besvikelse, ilska och vanmakt som skriver detta. Det är så att jag t.o.m funderat på att fly från detta land som jag inte känner igen längre. Jag önskar alla ni som blivit utsatta på något sätt genom media eller p åandra sätt kan få någon som helst upprättelse för det som ni utsatts för.

    3. Hej Maggie.

      Jag befinner mig i samma situation som du. Jag har försökt avsluta relationen med min dotters pappa som med stor sannolikhet är en psykopat i 3 år. Det är otroligt svårt att göra slut med en psykopat, jag har ännu inte lyckats, och ingen förstår, varför jag bara inte lämnar honom, vilket ju är det jag försökt i 3 års tid. Han har även älskarinnor o är notoriskt otrogen o även inlett en ny relation med en ny kvinna, lik förbannat så fortsätter han förstöra mitt liv o vägrar lämna mig ifred. Vi kanske kan stötta varann. Kram

  27. Underbara du!!! Ett stort gigantiskt lycka till med allt vad denna sida innebär för alla de människor där ute som behöver all din hjälp. Ditt arbete är viktigare än något annat på denna jord!
    Hur många kramar som helst från mig!

  28. Tack ! Jag vågar inte berätta ! Varit tyst i 6 År! Otroligt att den som skrivit detta överlevt !
    Min man slår även min dotter, men hon försvarar honom.
    När jag frågar henne skyller hon på kompisar i skolan . Hjälp !
    Bästa sajten jag någonsin sett . Tack till den kvinnan bakom detta .
    Du är det vi kvinnor behöver som lever med psykopater . De charmar alla !
    Undrar hur mycket stryk jag får ikväll . Tack o kram Fia

    1. Mycket bra sida. Jag har själv levt med en kvinna som uppvisar alla tecken på att vara psykopat. Det tråkiga är att man är så blåögd och att man kommer på det när det är för sent. Jag blev avlurad på i stort sett allt jag ägde och utsatt för misshandel, förtal och hot. När man trodde att man fått uppleva det värsta så kommer det alltid något ytterligare. Lögner, svek och total avsaknad av empati är det som är värst. Det är också intressant att psykopaterna fått lära sig att förstå omvärlden och sannolikt vet många att de är psykopater och vet vad empati är men kan inte känna eller förstå det. Kvinnliga psykopater är också ett lite dålt problem som borde få mer uppmärksammhet.

  29. Ett jättebra initiativ av alla inblandade som sett till att den här sidan kommer upp.
    Och ett stort tack till er som kommer hit och delar med er av era historier. Det krävs mod och det krävs ork/energi men jag vågar nog garantera att det kommer ge en känsla av både befrielse och mersmak. Jag kan tänka mig att det först tar emot, att den inre rösten säger nej, men kom då ihåg att det är vad ni har blivit intalade, hjärntvättade till att tycka, att det är en försvarsmekanism för att ”bevara lugnet” och slippa bråk. Men det är inte ett sätt att leva och INGEN har rätten att berätta för er vad ni ska tycka och tänka. Ögonblickets vapenvila är inte det samma som frid och fred. Ni förtjänar inte bara att få överleva utan att få LEVA. Ingen stress, ingen oro, ingen räddsla…
    Ni är inte ensamma! Ta steget, skriv och ni kommer bli besvarade

    1. Till anonym 21 feb… vill råda dig att inte bära på dina funderingar och all smärta inombords när det gäller din pappa och dina föräldrar.Vänd dig till en terapeut , prata med personer som är i samma upplevelse. Det är viktigt att du känner tillit för någon närstående.. för att din mentala hälsa inte ska haverera.Angående skilsmässa, så sägs det oerhört svårt att ta sig ur en psykopats grepp, och din mamma kanske också behöver stöd/hjälp?!
      Själv har jag liknanade upplevelser från min barndom, och fick ”avsluta” den nyligen mentalt, då jag för några månader sedan träffade en manlig psykopat via nätet. Fick omgående varningssignaler , som jag noterade men inte tog riktigt på allvar. Lyssnade dock på min intuition och avslöjade ”masken” och de manipulationer jag utsattes för. Det blev ändå ett smärtsamt uppvaknande, när man inser att den kärlek/värme jag gav utnyttjades i egoistiskt syfte.SPRING så fort du kan från dessa ”monster”.
      Det har varit viktigt att bearbeta detta trauma.. det finns bra litteratur på biblioteket och sajter på nätet. Jag står gärna till förfogande om någon vill prata med mig!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>