Psykopater

Helena- Jag blev tidigt hjärntvättad av honom!

Hej.
Först av allt vill jag tacka för en toppen hemsida.Jag känner igen så mycket !! det är så svårt att få folk som inte har varit med om det att förstå…ska bli medlem helt klart och stödja andra,om jag kan !

Jag träffade min psykopatiska pojkvän för fem år sedan.En svensk kille.Låt oss kalla honom Karl.Jag var ute med hunden när jag mötte honom.Han var charmig och full av vetskap om min hunds ras och hur man ska träna sådana.Jag litade på honom från början.Han fick komma och hämta min hund och ta med den ut för träning.Hunden älskade det och blev väldigt fäst vid honom.

Under den här tiden bodde jag ihop med en kille.Men jag trivdes inte där.Han var aldrig hemma.Han jobbade,och när hankom hem åt han snabbt lite och åkte till ett annat jobb.
När han var hemma satt han mest och spelade poker.
Jag kände mig mest som ett hembiträde. Jag träffade den här nya killen Karl,ofta,vi var ute och gick promenader,pratade. En dag hände det oundvikliga.Vi kysstes i skogen.Så härligt,så spännande,samtidigt var det ju fel.

Karl övertalade mig att lämna min dåvarande kille. Jag kunde bo hos honom. Jag var väldigt lättmanipulerad men det tog emot massvis att berätta för min pojkvän att jag skulle lämna honom. Jag hatar konflikter. Men till min egen förvåning berättade jag det en kväll. Min pojkvän blev arg och ledsen och sa att han inte ville se mig hemma nästa dag. Jag åkte till mina föräldrar. Och stannade där en tid,sedan flyttade jag mina saker hem till Karl.

Karl och en av hans vänner hämtade mina saker hos min pojkvän. De hade smutsat ner rätt bra tydligen men struntade i det.
Det var spännande att bo ihop med Karl. Han tog hand om mig,han var fantastisk på att laga mat,han var alltid hemma (gick på socialbidrag) så jag var aldri ensam.

Han tog med mig att handla,vi träffade hans vänner.
Det var toppen. Jag tog med honom till mina föräldrar som kallade honom ”svärmorsdröm”.Han charmade alla.

Jag har läst romanböcker och ansåg att inget kunde bli värre än när jag levt med min pojkvän jag haft.Så fel jag hade,SÅ FEL!

Jag beättade om mitt liv för honom. Jag hade vuxit upp som skilsmässobarn,min mamma var för snäll och lite knasig,men pappa krävande och hård.Min styvmor helt ok.Jag var retad i skolan och hade inlärningssvårigheter,så mitt självförtroende var lika med noll.
Detta ändrades i gymnasiet då jag blev populär. Jag var inte van vid det. Men det var där ute en natt jag råkade ut för en våldtäkt. Jag var van att säga ja till allt,och när ordet nej finns i huvudet ansåg jag att jag fick skylla mig själv.De pojkvänner jag hade sedan visste detta. De visste att jag så gärna ville ha ett förhålande och utnyttjade mig.Efter gymnaiet klassades jag med borderline personlighet av psyk.

Allt detta fick min nya pojkvän Karl veta.Han tyckte synd om min,berättade att han aldrigs kulle tillåtit att något hänt mig om han träffat mig då .
Han beättade för mig att han själv haft ett trassligt liv,och innan han träffat mig åkt dit för Marijuana odling. Men då han var så smart och slängde växterna i tvättmaskinen så undkom han fängelsestraff. Jag var med när domen föll då han var i rätten. Jag tyckte rättsystemet var korkat,men var glad att Karl kom undan så lindrigt.

”Jag har inte koll på när allt började hända,men jag minns att det hände”

Jag hade pengar från försäkringskassan,så jag hade mer pengar än Karl.
Han hade hand om pengarna,jag var enbart glad att slippa det ansvaret då jag och pengar inte går ihop.Han betalade räkningarna.
Han övertalade mig att skaffa Kreditkort. Jag har aldrig använt sådana och slapp det,jag behövde bara skriva under. Vi skulle få det såå bra,sa Karl. Han hade högt flygande planer och alltid en ny varje dag om hur han snabbt skulle kunna tjäna massa pengar. Hans vänner visste om hur han var och suckade och log när de hörde ngt nytt.

Han köpte saker till hemmet,till mig,till sig själv,presenter till sina föräldrar. Allt för mina pengar. Helt plötsligt blev det svårare att betala räkningarna. Karl lugnande mig,och han gjorde si och så ,elerl ringde den och den så skulle det lösa sig.Jag litade på honom.
Det skulle lösa sig.Och han fortsatte köpa saker.Och fortsatte att lugna mig. HAn köpte blandannat geckoödlor och en kanin till mig.Jag älskar djur och fäste mig mycket vid dom.

Han ändrade min klädstil.
Slängde mina gamla kläder och gav mig en helt ny garderob. Jag fick posera i de kläder han köpt framför honom.Han ville inte att jag skulle färga håret så det slutade jag med.

Med tiden började vissa förändringar i honom. Den ena hunden som jag hade,ville inte lyssna på honom. Han övertalade mig att hitta ett nytt hem åt den.Han frågade sina föräldrar,t.o.m sa att hunden skulle avlivas om de inte tog den.Det gjorde de inte, tack och lov.
Jag frågade mina egna föräldrar,min pappa och min styvmor.De tog hunden.
Jag var glad att hon skulle slippa honom. Hon förtjänade bättre.
Karl och jag var osams en tid efter. Då sa han plötsligt att jag hade en timme på mig att göra mig av med den hund jag hade kvar.
Jag tog hunden och rymde. Åkte hem till mina föräldrar.
Karl skickade då sms och sa att det var ju inte så han hade menat. Jag trodde honom och åkte tillbaka. Allt var bra igen.
När allt var bra så var det jättebra. Jag glömde direkt bort hur dåligt det kunde vara,det var som att det aldrig hänt.

Jag blev tidigt hjärntvättad av honom,och hans grepp om mig blev allt starkare.Han berättade för mig att han jobbat som privat indrivare och lite vad hans sysslat med.
Hans vänner berkräftade det. En dag stallde jag en fråga till honom:skulle du döda mig? han reagerade som att jag stallt en fråga som förolämpade honom .Sedan sa han att om jag kände så så skulle jag nog lämna honom.
Jag kände att jag sårat honom och gjorde allt för att han skulle bli glad igen.
Han började fråga ut mig. Om mina förra förhållanden. Pressa mig att berätta,detta kunde hålla på tills han blev nöjd. Om jag inte svarade som han ville tvingades jag berätta från början igen.Och hoppas att han skulle godta de svaren.

Ekonomin blev med mer pressad.Han började ta sms-lån så att vi då kunde betala alla skulder och vara tillbaka på noll. Jag gick med på det. Det lät ju vettigt.Det blev värre.När han erkände att inget fungerade så ville han att jag skulle ta ett banklån så att vi kunde bi avmed alla skulder,som tur var ville inte banken godta lånet.
Då sa han att jag skulle kontakta mina föräldrar. De borde ju ställa upp för mig,eftersom de inte gjort det innan. Jag ringde och frågade. De skulle prata om det sa de och ringa upp. Det gjorde de. Pappa sa att han inte kunde hjälpa mig. Jag visste att han hade pengarna,så Jag blev arg och lade på luren. Karl sa att det visade ju bara att min pappa inte ville ställa upp för mig,att han inte brydde sig.Jag trodde på det och slutade höra av mig till mina föräldrar.Han vände mig emot dom.

Han tog amfetamin för att hålla sig lugn,som han uttryckte det. Jag har aldrig tagit narkotika men Karl sa att om jag inte provat det hur kunde jag vara emot det? jag tog ju piller som min terapeut gav mig.
Jag klarade inte av att argumentera med honom,så jag provade.Men fastnade inte för något av det.

Karl började dricka,mer och mer. Jag fick åka och hämta hans öl.Och med hans drickande kom hans humör.
Han fortsatte att pressa mig om mina förra förhållanden. Det kunde hålla på hela natten.Jag brukar gå och lägga mig tidigt för jag behöver sova,men Karl tillät inte att jag gjorde det.Jag skulle vara uppe tills vi diskuterat klart.En gång höll han på hela natten tills morgonen.Han somnade själv kl 8 på morgonen,och då smög jag bort för att få sova.

Karl började få åsikter om att jag gick och lade mig tidigt.
Han köpte alkoläsk till mig och tvingade mig dricka så och så många flaskor innan jag fick gå och lägga mig.För han ville inte sitta uppe själv. Allt detta var så klart mitt eget fel,jag betedde mig fortfarande som att jag bodde själv.Jag var ju tvungen att inse att vi var två nu.
En gång,när han hade bekanta över,och jag var trött och gick och lade mig,blev han arg på mig för jag skämde ut honom inför hans vänner.
Som straff fick jag sitta uppe med dom,enbart iklädd i en tröja.Inget annat.


En annan gång när vi skulle äta middag så fann han en kaninlort på golvet. Han sa åt mig att ta bort den,att äta den. Jag vägrade,jag sa vi tar bort den sedan. Han blev rasande ,slängde tallriken i väggen så porslinet gick sönder och mat smetades ut på väggen. Och gick därifrån. Där satt jag och undrade vad som hänt? Jag städade upp efter honom och plockade bort kaninlorten.

Karl ansåg att för att jag skulle komma över våldtäkten som hänt så var jag tvungena tt uppleva den igen,så att jag kom ihåg.
Så han våldtog mig,ett par gånger.Och jag ljög ihop sådant som han ville höra. Han påstod att han inte gillade att göra det men att det var för mitt eget bästa.

Ju mer aggressiv han blev destå mer blev sexlivet lidande.Jag stallde upp när han ville,men min kropp ville inte mer. Den stängde ut honom. Han tvingade mig till analsex,som var hemskt smärtsamt. Och när jag till sist vägrade det med tog han mig till en sex psykolog som förklarade att då jag råkat illa ut förr,så stänger kroppen av,jag skulle börja mjuka upp musklerna så skulle det fungera.Ingen tänkte på att det var Karl som var orsaken.Jag gick till den här psykologen tre gånger sedan vägrade jag gå. Jag råkade ringa henne på en obekväm tid,och blev sur på henne.

Karl drack mer och mer,och skyllde sitt temperament på att han hade ad/hd.Något han gick för att få bekräftat men det fick han aldrig.
Vid en diskussion en gång så skulle han visa mig hur hans exgjort som knivskurit honom. Han stod framför mig med en kniv och skrek så saliven sprutade,och jag bönöll honom att lägga ner kniven.

En kväll hade vi en bekant på besök.Karl fick för sig att denna person skulle hålla i en spindel (han hade tarantlar) den här personen var rädd och Karl tjatade på honom.Till slut fick jag nog. Jag sa åt honom att sluta. Karl blev vansinnig! han fick ett raserianfall jag aldrig skådat innan och drämde knytnäven i kylskåpsdörren så det blev en buckla där. Personen som var blev rädd och åkte hem. Jag visste inte om Karl skulle ge sig på mig,jag ringde mobila teamet,psyk för att ha någon att prata med. De frågade om de skulle komma eller om de skulle hämta mig men jag vägrade ,jag visste att det bara skulle göra allting värre. Sedan sa jag att allt nog var bra nu ,tackade och lade på.Karl hade lugnat ner sig.Vi gick och lade oss,han somnade direkt.

En annan morgon kom han in i sovrummet väldigt full. När han lade sig på sängen sa han:nu ska duvara våt och villig annars! jag låg i sängen och vågade inte röra mig,han somnade. På morgonen mindes han inte vad han sagt.Påstod han )

Allt eskalerade. Jag kände på mig att det var fel av honom att köpa en massa saker men jag kunde inte stoppa honom.
Jag var rädd för att fly ifall han skulle få tag i mig. Han verkade ana vad jag kände för han hade stenkoll på mig. Han köpte en hund ihop med mig,sa att det skulle lösa alla våra problem.Försökte binda mig ännu mer. Jag älskade den hunden .Men jag var fånge i mitt eget hem.Jag kontakde mina föräldrar och frågade om de kunde ordna en lägenhet åt mig,men det var jag tvungen att ordna själv..såjag var fast.Det som fick mig att verkligen fly var min hund. Han hade blivit så rädd av alla bråk att han ,som en gångv ar självsäkerheten själv,låg gömd bakom sängen och skakade så fort någon höjde rösten.Jag lovade honom att vi skulle därifrån.Min hund älskade Karl och valde honom före mig,han förstod inte.

Efter ett gräl sa jag åt Karl att jag skulle lämna honom. Han vägrade. Han tog min mobiltelefon ifrån mig .Jag sprang mot dörren,han fick tag i mig,höll fast mig,jag slet mig löss..Han sprang efter,han precis före och låste dörren. JAg fick panik .Jag skrek och vrålade,bankade förtvivlat på dörren. Jag trodde jag skulle dö därinne. Karl hotade med att ringa psyk och att de skulle hämta mig om jag inte lade av. Det gjorde jag inte så han anade nog att det gått för långt. HAn ringde mina föräldrar,de kunde inte hämta mig,men de ordnade så att en taxi hämtade mig. Jag tog lite kläder,min hund och gick ut på gatan,livrädd att Karl skulle följa efter mig. Det gjorde han inte. Jag grät i taxin. Skämdes när jag kom till mina föräldrar. Jag hade ju bara blåmärken runt handlederna efter fingrar,jag hade ju startat alla problem själv. Jag bodde hos mina föräldrar. Karl skickade sms,skickade en jättestor blombukett med ordet Förlåt på en lapp. Min pappa blev arg för jag hade buketten på mitt rum och frågade om han skulle skjutsa tillbaka mig till den där dåren.Det var rätt spänt att bo där.

Jag ordnade en egen lägenhet.men alla mina saker var hemma hos Karl. Han påstod att jag inte ville ha dom.JAg var förtvivlad.Jag anmälde honom och krävde mina saker ( de dyraste,de han köpt i mitt namn som jag betalade på ) tillbaka. Han menade jag inte inte velat ha dom tidigare.Vi fick åka till domstolen.Första gången var det uppskjutet,(fick veta senare att Karl sagt att han var sjuk ) ,andra gången dök han inte upp,jag var livrädd att möta honom så jag var lättad att slippa se honom.Domstolen ringde hem till honom och han skällde ut dom.Sakerna tillföll mig,Karl hade en viss tid på sig att lämna tillbaka dom.Han hotade med att jag aldrig skulle få se kaninen och ödlorna mer,att jag aldrig skulle få mina saker,om jag inte gjorde ett avslut med honom,alltså bo där i 2 veckor,låtsas vara kär och glad. Jag vägrade.Jag att i skogen och grät.

Sista dagen innan tidsfristen var ute hörde han av sig,och var hur trevlig som helst.Klart jag skulle få mina djur.Och andra prylar med.Så blev vi sams igen. Jag bodde hemma hos mig. Så skulle jag iväg till min brorsdotters dop. Jag hade ingen hundvakt och frågade Karl.Han sa ja.När jag kom hem efter dopet märkte jag att han druckit. HAn ville diskutera. Jag sa att vi går ut och gör det,inte bland hundarna.Vi gick ut,han kom ingenstans med sitt prat,jag sa att det fortfarande är slut och lämnde honom i skogen.Han blev arg.Ropade.-kom hit! som omjag vare en olydig hund. Jag bara gick vidare,kände mig tryggare då jag var på hemmaplan. Jag gick in. Senare kom Karl efter,fortsatte tjafsa,jag lyssnade inte. Då fick han en galen raseriattack ,bara vrålade,tog en kökskniv och skar sig.Blod överallt.Jag och hunden flydde genom dörren.Jag visste inte vad jag skulle göra,ringde på hos grannen,en snäll dam jag bara pratat med lite och sagt hej till. Hon öppnade. Hjälp mig bad jag. Då kommer Karl genom dörren,får se grannen och kommer helt av sig. Som tur är jobbar min granne på rättspsyk hon var van vid tokiga människor.Hon får honom ut ur mitt hem,hennes som skjutsar Karl till lassarettet.Jag torkar upp allt blod i köket.
Hunden som vi hade ihop lämnade han hos mig.
Senare hörde han av sig och krävde att få hunden.Hans övervakare ringde och varnade mig för det med.
Så åkte de hem till mig,för att Karl ville hämta lite prylar som var hans.Jag bad en vän se efter bägge hundarna.
Det första Karl sa när han kom in var,var är hunden? sedan blev han rasande när han förstod att den inte var där.Karl sa att han inte skulle lämna det här stället förrens hunden kom.
Han tog saker,en del var mina.Jag brydde mig inte,ville bara få honom ur hemmet.Jag låste in mig på toaletten och ringde polsen.
De fick honom därifrån.
Sedan var det lugnt,visst Karl anmälde mig för stöld men sedan hördes inget. tills en morgon jag gick promenad med hundarna,då dök han upp.gömdbakom ett par buskar.Han låstades hälsa på hunden vi hade sedan bytte han snabbt koppel och sprang iväg med den.
Jag hann inte ikapp honom.
Sedan var allt tyst och jag fick vara ifred.Ett halvår efter får jag ett sms från Karl att hunden han stal är anklagad för att ha bitit barn.
Han sa att hunden nu var min.Jag vägrade,I registreringspappren hade jag skrivit under hans namn för att han inte skulle lura ig mer.Så han ville anmäla mig för urkundsförfalskning.Jag lyssnade på allt han sa och sedan sa han att han tagit bort anmälan,då slutade jag svara honom.Och det enda jag vet är att han hållit koll på mig via facebook.Förra veckan låste jag så ingen annan än mina vänner kan läsa vad jag gör.Så nu tror jag jag är helt fri från honom.
Mina föräldrar hjälpte mig med skulderna.150.000 swe kronor.Idag är jag skuldfri.Men mitt psyke har fått sig en rejäl smäll.

Det bästa av allt,jag är fri från Karl.! ingenkan säga vad jag ska och inte ska göra,jag lever mitt eget liv.

 

Fotnot: Namnen är fingerade

Foto:@istockphoto.com

6 thoughts on “Helena- Jag blev tidigt hjärntvättad av honom!”

  1. Det är väldigt likt en som bott hos mig i tre år och som nu sitter häktad för grov kvinnofridskränkning, samma namn, lik Johnny Depp, samma sak med vad han sa att han jobbat med. Hör av er om det verkar vara samma.

  2. Starkt av dig att att ta dig ifrån honom. Det kan hända att det kommer lite ”downperioder” då du upplever allt igen, för så fort du bearbetat en sak så är du reda att bearbeta nästa. Vårt psyke är beundransvärt när det handlar om att lägga fram saker då och då. Och vilken tur. Tänk om allt hade kommit samtidigt. Jag var med en psykopat med, fast endast i tre månader. Men det tog över ett å¨r innan jag kände mig fri och läkt. Sen vet jag att jag inte är utbildad och inte ska ge egen diagnos men jag har läst så mycket och försökt hitta en enda men9ing som säger att han inte var det. men har bara fått mer bekräftat att han är det. Och jag känner igen såå mycket av historierna här. nästan ordagrant vissa sätt och meningar. Dom är i så många fall så lika. Men han jag var med så hade jag grov ångest varje dag. Hjärtklappning. Huvudvärk. Sömnproblem. Gick snabbt ner i vikt. Jag tror även att han hade hackat min dator. Ibland får jag för mig att han även följde efter mig ett å¨r senare. För helt plötsligt var han överallt där jag var. Efter några gånger så slutade jag tro på sammanträffanden. Men jag ignorerade han, som tur är så hade vi inget band, som barn, djur etc, han hade hund, men det var hans. Det enda bandet han band, det var greppet om min hjärna och känslan att vi hade känt varandra i flera år. Jag låtsades som om han inte fanns. Plötsligt så ser jag han aldrig. Och har inte gjort det på jättelänge. Gott. Hoppas du har någon att prata med. kriscentrum är bra att prata med. Du är stark. Tar man sig ifrån en psykopat så har man växt en dm och man får efter tid en styrka man inte trodde fanns. Kram

  3. Hej.

    Stort grattis till att du lyckades komma ifrån honom och att du idag är fri. Det är många likheter i det du skrivit i det jag upplevt. Jag har i fem år varit ihop med en psykopat och vi har ett barn. Jag är nu i en process där jag försöker lämna honom, vilket är mycket svårt att lämna en psykopat som inte vill bli lämnad. Precis som din så har han sagt att han varit indrivare och torped, det kan väl inte va samma person, heter han Carl på riktigt? Kram till dig

  4. själv levt i liknande förhållande. värst är att det blir djupa ärr i själen, som tar tid att läka. även för barn, som oftast glöms bort, tyvärr.kämpa på. han ska inte få dig på fall.

    kramar

  5. Fyfan, tårarna rinner. Jag känner igen mig fast inte lika grovt. Vi bodde aldrig ihop, men blev kränkt hela tiden. När jag ser mig själv i spegeln ser jag en idiot, för det är de han har kallat mig. Det är ibland en sjuk värld vi lever i. Väldigt bra skrivet! Kram

  6. Usch fy säger jag! Man skulle kunna tro att det är samma man vi råkat ut för…. Ja så många liknelser och händelser Kan det finnas fler eller är det han??? Jag blev mörkrädd när jag läste detta:(

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>